Underbara fina Elias, jag saknar dig när du sover fastän vi är hos varandra hela dagarna. Jag känner inget behov av att träffa andra människor (även om det är trevligt med människor =) utan jag skulle kunna spendera en evighet bara med dig och pappa just nu! Men pappas dator slänger vi dock gärna ut genom fönstret =P Jag har hamnat i en bebiskoma, bara njuter av oss tillsammans! Overkligt, men ändå så verkligt att vi nu är en familj. I måndags fick du ditt fullständiga personnummer och idag fick vi hem papprerna om barnbirdraget. 

Jag mår iaf bra efter snittet även om jag tycker att såret har börjat öppna sig lite på ena sidan så att det svider till ibland. Vi var på lasarettet i måndags och tog bort häftstiften (såg ju ut som det) och hann även med ett spontanbesök på hörcentralen. Det blev en snabbis men jag får komma tillbaka lite längre fram när han är lite större. Tusen tack för presenten, han har redan spytt ner den =) Imorgon blir han två veckor. Vi var på BVC igår för första gången och Elias hade gått upp från 3175g (då vi lämnade BB i måndags) till 3800g. Vilken lycka, jag blev så glad! Så har han också växt 2 cm, så numera är han 53 cm lång =)

Jag är kär i ett litet troll!
Idag åkte vi och handlade på Willys och så fort han fick sitta i bilbarnstolen somnade han. Sov sig genom hela utflykten och vaknade när vi kom hem igen =) 

Det har minst sagt varit en händelserik vecka, Elias är drygt 1 vecka =) Jag har varit helt insnöad i att räkna mjölkmilliliter och egentligen känner jag att jag inte har tid att sitta här och blogga utan när en sån här lucka uppstår borde jag SOVA! Jag kan sammanfatta denna vecka med de redan välkända "spädbarnsföräldrarnas symptomen": RUTIN samt TIDS- OCH SÖMNBRIST. Och nu när bebis äntligen är hos oss och jag befinner mig i denna sits har jag konstiga tankar som "Om jag vore en bläckfisk med åtta armar vore ju inte fel just nu" eller "Vad ska vi kalla denna mjölkfabrik - hmm NevenKO kanske!". Men jag klagar definitivt inte utan jag njuter av en känsla av total lycka över vår lilla knodd. Jag har bara inte fattat att lilleman är vår son utan han skulle väl kunna vara vilken fin bebis som helst, inte kan han väl vara vår? Jag tror att det kommer ta tid att förstå och kärleken växer fram allt eftersom dagarna går och jag förlikar mig med tanken att han nog är vår trots allt!

Jag oroar mig också för att inte veta hur, när och vad man ska göra riktigt. Jag hörde Tobias prata med Elias om mig som att jag inte befann mig i rummet! "Tänk vad din mamma oroar sig, du kommer inte ens få ha tjejer på rummet när du blir stor". Ja det är nog sant, jag oroar mig redan för när han blir stor ;-P Det är rätt komiskt att vi pratar om varandra, inför varandra som att den andre inte ens vore i rummet. När vi låg på BB sa jag tex "Hej gulleunge, jag hörde att din pappa ska köpa blommer till mig när vi kommer hem!" och i tisdags kom Tobias hem med en bukett blommor =)

Till nästan alla har jag sagt "Jag hör av mig så fort bebisen har kommit" och nu efter en vecka har jag inte haft den möjligheten. Jag har bara hunnit prata med några få och berätta att vi mår bra men det är MÅNGA som har hört av sig med fina gratulationer. Skulle jag ska ringa ALLA för att tacka och berätta hur det har gått så skulle jag behöva anställa en barnflicka som kan sköta Elias åt oss medans vi ringer runt. Därför är det ju så himla bra med en blogg ;-P

Så här kommer vår förlossningsberättelse i minsta detalj (varning för känsliga läsare och lång läsning) och ett stort TACK för alla sms och inlägg på facebook! Samt några bilder på vår prins!

Onsdag 4 november hade jag tid hos barnmorskan för en sista kontroll före specialistmödravården skulle ta över den 10 november för att överväga igångsättning. Min önskan har varit att undvika all medicinskt smärtlindring och värkstimulerande medel under förlossningen så därför var mitt värsta scenario att behöva bli igångsatt med dropp eller behöva göra ett kjesarsnitt. Av denna anledning ringde jag till barnmorskan den 3 november, dagen före vårt sista besök, och bad om att få en hinnsvepning. En hinnsvepning är en vaginal undersökning där barnmorskan ”sveper” med fingret runt livmoderhalsen. Syftet är att lossa hinnsäcken som barnet ligger i från livmoderhalsen. Detta ska tydligen stimulera frisättningen av prostaglandiner, ett slags hormoner som sätter igång förlossningen. Genom att göra en hinnsvepning sägs det att sannolikheten för att förlossningen ska starta ökar väsentligt, vanligtvis då inom 48 timmar. Men för att det ska fungera måste livmoderhalsen redan ha börjat mjukna.
Det kan kännas obehagligt och man få småblödningar efteråt.

Barnmorskan sa nej till hinnsvepning i telefonen, detta är inget som de brukar göra sa hon. Dessutom gör det väldigt ont och när jag inte har en mogen livmoderhals så är det ingen ide att ens göra en hinnsvepning sa hon (vilket hon tog för givet i telefonen efter att  jag då hade gått över 8 dagar). Jag kände mig jätte besviken! Jag startade till och med en forumstråd om hinnsvepning och om att gå över tiden på familjeliv.se hihi, vi är nu uppe i 114 inlägg från flera gravida i väntans tider och nu har några av oss fått barn =) I alla fall så var jag lite deppig över att de sa nej eftersom jag upplevde att jag hade testat allt. Ja, typ allt. Promenad, röra på mig, vila, färdknäppen, annanas, fullmåne, massera och pumpa brösten etc. etc. Jag resonerade att om man ändå ska överväga att sätta igång mig med dropp eller liknande så finns det ju egentligen ingen anledning att före detta åtminstone bara testa om en hinnsvepning fungerar på mig, som är ett mildare alternativ av två alternativ?! I alla fall så skrev jag följande på facebook på onsdag morgon;

"Dagens agenda; plocka lite hemma, hosta och snora lite, lämna in lottoraden, hosta lite till, slänga dammsugaren, åka till fd.jobbet å hämta Aloe Vera, hosta och snora lite till, träffa Malin å Klaudia på stan, hosta lite till, besök hos barnmorskan, fika på stan och sist men inte minst (om jag har tur) föda barn ikväll ;-) och förhoppningsvis krya på mig!"

Tänk så rätt jag kunde förutspå min dag och som grädde på tårtan så hade jag dessutom vunnit 104 kr på den där lottoraden som jag lämnade in =) Det enda som inte gick i uppfyllelse var väl att jag fortfarande hostar och är lite slemmig i halsen!

"Ni kvinnor klagar på att föda barn men ni vet inte hur det känns när en karl är riktigt förkyld" In your face alla män som klagar på förkylningar! Här har ni en kvinna som både föder och är förkyld! ;-P

Jag åkte till jobbet och fikade runt 12-13 tiden och då kände jag ingenting, mådde superfint förutom att halsen och rösten svek mig något, jag hostade så fort jag pratade lite för mycket. Jag åkte sedan direkt ner på stan för att träffa Malin och Klaudia, jag hade bett dem följa till min "dumma" barnmorska som ett psykiskt stöd eftersom inte Tobias kunde följa med denna gång. "Dumma" för att jag var besviken över det där med hinnsvepningen. När vi tre satt där hos barnmorskan och hon hade gjort sina kontroller sa Malin "Ska du inte fråga henne om hon kan göra en hinnsvepning då". "Nej jag har redan frågat och de sa nej" svarade jag. Malin fortsatte "Men fråga igen då" och Klaudia "Ja, fråga igen". Jag tvekade för att jag kände mig redan rätt omständig som patient som det var. Malin envisade "Jo men fråga, jag vill ju ha den där bönan ute nu". Okej då jag frågade igen!

"Öhhh jo det är så att...öhh jag vet att ni sagt nej men kan du inte göra en sån där hinnsvepning ändå för att...."

Barnmorskan argumenterade emot mig och Malin och Klaudia stirrade ut henne! Till slut antar jag att hon kände sig lite utstirrad hihi, för hon suckade till slut och svarade. Okej då om du verkligen vill men du gör det helt på egen risk det ska du var införstådd med, och det kan kännas obehagligt när jag "sveper" livmoderhalsen.
Barnmorskan gjorde en hinnsvepning och det kändes INGENTING alls och man kan ju nästan säga att det var Malin och Klaudias fel eller förtjänst för jag är helt övertygad om att hon hade stått kvar vid sitt "nej" om jag besökt henne själv den här dagen. Efteråt gick vi tre till "Kalle på spången" för att fika och äta. Jag kände redan då av molande mensvärk som kom oregelbundet. Det snöade utanför fiket, första snön! Jag beställde in en varm och god gulaschsoppa med ostmacka och bara njöt lite av att det äntligen började kännas något. Malin och Klaudia skämtade "Om du föder här så måste du ju nästan döpa honom till Kalle" Vi satt kvar där till 18 och då hade mensvärken blivit mer kännbara, det gjorde inte ont men det stod klart för mig att nu var DET på gång.

Jag åkte till Tobias jobb och gjorde honom sällskap medans han bytte till vinterdäck i garaget. Vi blev kvar där till drygt 20 och medans han höll på med sitt gick jag lite i trapporna för att värkarna, som nu gått över från mensvärk till värkar, inte skulle avta. Därefter åkte vi och köpte pizza och sedan åkte vi hem. Jag åt bara några kanter för att jag hade ingen direkt apitit. Vi åt och gick och la oss för att spara lite på krafterna, värkarna blev värre och jag grät och spydde gulaschsoppa mitt i värkarna. Gulasch på vår vita badrumsmatta, mysigt! När jag började blöda tyckte förlossningen att det var dags för oss att komma in. Klockan var då runt 23 och jag var öppen 4 cm.

Jag kämpade hela natten och tog sterila kvaddar som var helt underbara mot ryggsmärtan. Tobias var ett fantastiskt stöd på att få mig att slappna av och andas vilket var väldigt enkelt att glömma bort. Han sa "Nu kommer en värk", "Nu är det inte mycket kvar", "Nu är den snart borta". Jag föreställde mig värken som berg som jag gick uppför, jag såg alltid toppen och när det var som värst började jag vandra ner igen. Vissa berg var gigantiska medan andra var helt okej. Ibland blev jag arg på Tobias när han inte fokuserade på att hjälpa mig att fokusera hihi, tex om han låg och halvsov på saccosäcken och sa "Andas älskling" så kunde jag bli arg och säga "Du måste ju mena det annars hjälper det ju inte!". Men vi gjorde ett bra jobb tillsammans och jag hade aldrig klarat av värkarna så länge utan Tobias.

Klockan 07.00 den 5 november undersöktes jag igen och hade då öppnat mig till 5 cm, en ynka cm! Vilken besvikelse efter att ha kämpat hela natten, all min motivation bara försvann. Jag tror att det var nu som jag testade lustgasen som jag tidigare inte hade testat för att jag spydde och tänkte att den bara skulle få mig att må sämre. Men herregud vad underbar den var och jag tänkte "Varför har jag inte testat lustgasen tidigare". Sedan var jag och lustgasen bästaste vänner ;-P så jag orkade kämpa lite till...

Runt 10-tiden (tror jag, min tidsuppfattning är lite oklar) undersöktes jag igen och då hade jag knappt öppnat mig 1 cm till. Då hade jag så ont och var helt slut så epidural blev min räddning där och jag kämapde sedan till kl.19. Då var bebisen lika trött som jag och hjärtljuden började gå ner på honom. Läkaren bedömde att vi behövde göra ett kjesarsnitt, så kjesarsnitt blev det! Elias föddes 5 novemeber kl.19.58 efter många timmars värkarbete, men varje lite värk är han värd och jag skulle lätt göra om det för hans skull! Han vägde 3420g och var 51 cm lång.  

När läkaren lyfte ut honom och vi hörde honom skrika var helt overkligt. Vilken lycka! Jag kunde inte röra honom men jag fick se honom innan jag blev ivägkörd. Tobias fick ha honom hos sig de första timmarna hud mot hud. Jag fick morfin och fick ligga i drygt 2-3 timmar på uppvaket medans bedövningen släppte. Vi återförenades på BB runt 23 tiden och då fick jag för första gången hålla Elias. Tobias var kvar någon timme men fick inte sova kvar så jag blev lämnad själv med honom. Elias sov hos mig hud mot hud hela natten och redan då var han helt tuttfixerad. Egentligen borde Tobias ha varit kvar hos mig tycker jag för om det var någongång som jag behövde hjälp så var det nog då. Det är inte helt enkelt att ta hand om en nyfödd när man är nyopererad, orörlig och helt utmattad efter att inte ha sovit sedan natten mellan tisdag och onsdag. Under natten fick jag ytterligare en morfinspruta och även om jag var dåsig och man skulle tro att jag borde ha däckat där så kunde jag inte sova den natten. Jag kunde inte slappna av eftersom jag var rädd för att somna och glömma bort att han låg där och tänk om jag inte vaknar om han skriker, eller tänk om han slutar andas etc etc. Själv kunde jag inte heller röra på mig så mycket vilket resulterade i att jag tryckte på knappen efter personalen så ofta att jag skämdes för att jag var så besvärlig.

På fredagen kom Tobias och jag fick hjälp av sjukgymnasten med att upp och gå och bort med katetern och träna på att kissa (hitta musklerna igen). Jag minns inte riktigt vad vi gjorde på fredagen, det var väl lite kontroller och jag fick smärtstillande. Natten mellan lördag och söndag fick Tobias sova kvar hos oss på BB. Det var nära att Elias fick ligga och sola för att han låg strax under gränsen för gulsot, men efter att hans värden var oförändrat i fyra prover så uteslöt man gulsot, skönt för annars hade vi nog blivit kvar längre. Vi drog slutsatsen att det är klart att vår bebis ser lite gul ut, han är ju halvchilenare!

Amningen var svår att komma igång med. Elias sög gärna på bröstet från första stund men hade svårt att få ett bra grepp och fy satan vad ont. Dessutom somnade han så fort jag la tutten till och kunde sova i flera timmar. På söndagen hade han minskat i vikt från 3420g till 3020g vilket var alldeles för mycket. Därför blev vi kvar ytterligare en natt för att få ordning på hans vikt. Läkaren sa att när bebisar går ner i vikt så sover de extra mycket för att spara på energin. Detta innebär att de inte heller vaknar av sig själva när de är hungriga. Så vi fick ett schema där jag skulle väcka honom var tredje timme, även nattetid, för att amma samt få igång mjölkfabriken. Så var tredje timme väckte jag honom, och därefter fick han modersmjölksersättning med kopp. Sedan somnade han och jag pumpade ut ytterligare lite mjölk att ställa i kylskåpet inför nästa amningstillfälle. Sedan la jag mig för att sova drygt 1 timme innan han skulle väckas igen och samma procedur göras om. Men detta funkade bra för när vi åkte hem i måndags eftermiddag hade han gått upp till 3175g. Vi fortsatte med samma prodecur hemma tisdag och onsdag och nu har han gått upp ytterligare 200g. Nu ökar han i vikt som han ska så vi behöver inte väcka honom längre. Kort och gott, amning är en hel vetenskap!

På måndag eftermiddag kom vi hem och vi fick besök av mormor och gudfar. På tisdagen försökte vi hitta lite rutiner hemma och smälta att vi nu faktiskt har kommit hem. På onsdag kom farmor och Tobias syster och sov över till torsdag. Idag ska vi bara vara lite själva och ta det lugnt för imorgon lördag kommer farfar på besök över dagen, han åker hela vägen från Vänersborg för att träffa sin första sonson! Å nästa vecka är det väl mina syskon som står på tur i besökskön ;.P

För övrigt så mår vi bra, jag har ibland lite ont i magen av mina 11 stygn. Jag ska ta bort stygnen på måndag. Igår tappade Elias också naveln och han har på dessa få dagar hemma redan invigt allt med spya och bajs =)

Jag längtar att få sova på mage igen, jag saknar att kunna göra det, en underbar känsla som jag i vanliga fall bara har tagit för givet!

Jag ser så fram emot julen, jag älskar all julpynt och stämningen som infaller men jag har aldrig varit en person som köper julklappar. Delvis beror det väl på att jag har vuxna syskon och hittills inte heller haft egna barn, och oftast så har man ju också gemensam ekonomi med sin partner så förra året köpte vi inget till varandra för att vi åkte till Tunisen istället. Jag gör hellre något tillsammans. Men ibland händer det att jag köper någon enstaka julklapp. Det är endast vid ett undantag, när jag oplanerat råkar hitta något som jag känner "det där måste bara hon/han ha ju", och det är inte så ofta jag känner så ;-P Men ibland är det klockrent. Ja så nu har jag faktiskt hittat en julklapp till dig Jessica för endast 130 kr hihi, inget speciellt men något som jag tror du skulle uppskatta mer än vad någon annan skulle, spännande!

Ingen bebis Camilla =( Men nu är det, oavsett, inte mycket kvar, jag räknar med att han är hos oss till julafton i alla fall =P Längtar verkligen till julafton nu!
Tobias tackar för hälsningen!

Det sägs ju att under fullmåne, vilket är idag 2 nov, så sker fler förlossningar pga att fullmånen påverkar jordens vatten och likaså fostervattnet hos gravida. Enligt detta skulle det alltså ske fler vattenavgångar dessa nätter. Så sent igår kväll tog jag en rask promenad (till garaget för att ta bilen till ICA =) och köpte annanas för att det sägs också att annanas kan få igång förlossningar. Jag hade hoppats på att kombinationen av annanas och fullmånen kunde få vattnet att gå (för vi kan ju konstatera att färdknäppen inte funkar för oss =) Men i natt drömde jag istället om Gonzalo och vaknade av att jag grät och hade blött ner hela kudden. Men innan jag förstod att det var tårar som jag badade i hann jag bli lite glad, sen bara ledsen igen. Sedan ännu mer besviken när jag upptäckte att jag blödde näsblod också haha, mysigt uppvaknande! Alltså, vi kan konstatera att fullmåne och annanas inte heller fungerar för oss. På onsdag ska jag be barnmorskan om en hinnsvepning,
vi får väl se om det fungerar?

Helgen har varit lugn, jag har bakat en massa scones och vi har varit på Hovedstalund och tänt några ljus. Det är riktigt fint när mörkret faller och hela kyrkogården lyser upp av alla ljus. Annars har vi mest pysslat hemma och Tobias har umgåtts lite med grabbarna. Han är så fin min man! Jag är hemmafrun som lagar mat lagom till lunchen då han kommer hem och han skruvar och har sig. Det finns ju inte så mkt att göra nu i väntans tider förutom att småäta hela tiden, så här ser han ut när han äter godisformade hallonläppar =) Men jag måste ändå säga att det bästa med att bara vara ledig och inte jobba (förutom äta godis hela dagarna) är att jag kan ha långa naglar igen med nagellack på! ;-P

 

Skoj det här - på min blogg kan jag se statistik över unika besökare som läser min blogg per dag och vanligtvis brukar det ligga mellan 20-30 unika besökare per dag. Aldrig någonsin har det legat över 30, förrän nu =) De senaste dagarna har det legat mellan 30-40. Sött, antar att det är några nyfikna läsare som kollar om bebis är på gång =) Nej ingen bebis ännu, inga värkar eller liknande heller utan jag känner ingenting just nu, men jag hoppas hela tiden på något men icke! Jag ska iaf försöka få Tobias att gästblogga för jag tror att det sista jag kommer vilja göra när jag får ont är att sitta framför datorn - hur naiv jag än må vara! Så här ser prognosen ut iaf. Den 4 nov har vi sista besökstiden hos barnmorskan, därefter är det läkarbesök på specialistmödravården den 10 nov för att planera eventuell igångsättning (som jag verkligen hoppas jag slipper). Men jag tror lite på den 5 nov, jag vet inte varför men jag fyller ju den 5 maj och mamma 5 dec så den 5 nov känns nog rätt. Men det kan också bli den 2 nov på Tobias namnsdag eller den 12 november på Bellas födelsedag. Men om han kommer den 8 november så kommer han till världen exakt 9 månader efter att Gonzalo lämnade oss, det vore ju nått. Den 8 november är också fars dag =) Ja det finns ju några alternativ!

Igår fyllde BROR3 35 år men enligt honom själv bara 25 =) Innan vi åkte dit för fika och tårta åkte jag, Line och BROR1 till Gryta och kollade på hundvalpar eftersom dom funderar på att köpa hund. Såååå himla söta, jag blev kär i varenda en!

Idag var jag på ultraljud och allt såg bra ut, normala fosterrörelser, normala hjärtslag och lagom mycket fostervatten. Bebisen skattades väga runt 3500 g men jag tror han är mindre än så, oftast är det inte så pålitligt när de uppskattar vikten.

Annars har det varit fullt hus med busungen Julian hemma hos oss,
han gillar att peta mig i naveln och slå på magen, här kommer han mot attack =)

Jag har ont i halsen, vill ju inte bli sjuk nu heller =(

Idag har vi haft fint besök från fjärran öster (Vänersborg) av svärfar, plastsvärmor och Tobias yngre tvillingsystrar + bror. Väldigt uppskattat och förhoppningsvis inte sista gången för de kanske kommer nästa helg igen, om bebis anlänt! Annars har det varit en stilla söndag, BROR4 kom förbi med ÄNNU mer bebiskläder oj oj oj vad mkt vi har nu! Mamma kom senare också över på en fika för att smaka på min blåbärcheesecake. Och igår var Marie & Peter hos oss och fikade, det blir många snabba kolhydrater i dessa väntans tider! Nu märks det här hemma att vi väntar på någon speciell, sakerna klara och väskan packad =)

Jag har för övrigt döpt om både Maries hund och min barnmorska till samma namn "Hello my name is Doris" (som fisken i "Hitta Nemo"). Jag har tid hos Doris igen på onsdag, hoppas det är sista gången jag behöver träffa denna barnmorska!

Ingen bebis! Jag har dansat, pumpat mjölk, smuttat champange (lite) och lite annat smått å gott men han trivs i magen. Det kan jag väl förstå, kul att komma ut till detta gråa väder! Helgen bara flyger iväg, redan söndag. I fredags var jag och min fina man ute och åt god middag på Varda. Vi hade tänkt spara presentkortet till efter bebisen kommit men drog slutsatsen att detta kanske är sista helgen som vi är två. Snart är vi tre för resten av våra liv =) Så det kändes mysigt att gå ut och bara njuta av varandras sällskap en kväll. Vi har i stort sett boat in oss färdigt. De sista hyllorna är uppe och Tobias har installerat larm hos oss, rätt häftigt faktiskt. Jag måste ge honom lite beröm nu. Efter jobbet har han behållit arbetskläderna på och kämpat med larm, hyllplan, borr och skruvar och jag har hjälpt till så gott jag kan. Det är inte så mkt jag kan göra dock ;-) Nu är magen riktigt stor och det känns bara mysigt. Man kan nästan säga att magen numera trycker upp brösten, säg mig vem behöver egentligen "Push Up" BH? =) Nu lite fruksot på det här så har vi en bra början på dagen. Ps. Glöm inte å vrida tillbaka klockan.

Jaha klockan äro 03.08 och det är den 23 oktober, alltså får vi en liten skorpionbebis. Det är många glada skorpioner omkring mig nu som ler och säger "Hur va det jag sa" ;-P Ja ni är väl underbara ändå! Min bror fyller den 28 okt så jag får väl försöka tajma in ankomsten till dess nu då. Tidningen "Allt för föräldrar skriver följande:

"Skorpionen
23 okt - 21 nov
Din Skorpionbaby är ett riktigt litet busfrö, som gärna retas för att få dig att visa dina känslor och som älskar att locka dig till skratt. Överraskar dig ständigt genom att bete sig annorlunda mot vad du väntat dig, och är inte alltid den lättaste att ha att göra med. Men en skorpion är inte busig på ett bullrigt eller särskilt livligt sätt, utan är snarare en ganska klurig liten bebis."

Nu är det 5 dagar kvar till beräknad förlossningdatum (BF), alltså 26:e okt. Efter detta börjar det "eviga" väntande, som många gravida kallar det, där en dag kan kännas som ett helt år. Men två veckor efter BF är vad lasarettet i Västerås väntar före igångsättning planeras, dvs att den 9 november borde vara mitt "riktiga" måldatum. Det är annars lätt att då tappa motivationen och besvikelsen växer sig större när inget händer. Vilket resulterar i en tjurig och i vissa fall helt omöjlig gravid kvinna att bo ihop med! Alltså den 9 november (+/-) kommer vi ju att vara föräldrar oavsett hur detta utvecklas. Därför har jag ändrat mitt nedräkningsdatum här på bloggen till 9 november. Tjohooo bara 19 dagar kvar nu!
Jag har förstått att det nu kommer frågas mycket "Har ni fått än?", "Har det hänt nått?" "Har bebisen kommit?" Ja det är väl bara å gilla läget, denna omtanke hör ju till och alla är ju nyfikna på honom, inte bara vi!

För övrigt så mår vi bra här hemma. Jag är lite förvånad över att jag sover så bra om nätterna och mår bra i kroppen?! Känner att jag rent fysiskt skulle klara av vad som helt just nu när jag egentligen borde känna mig klumpig och utmattad. Men att jag KÄNNER att jag KAN betyder inte att jag faktiskt KAN haha, det är ett jävla tjohej att exempelvis bara sätta på mig strumporna =) Jag tyckte att Tobias kunde gå upp lite tidigare på morgonen än vad han brukar göra och klä på mig först medans jag sover innan han själv far iväg till jobbet, men det tyckte inte han var en sån bra idé. Antar att han är alldeles för morgontrött.

Idag var jag och provade ut en TENS-apparat (Transkutan elektrisk nervstimulering) som innebär att man fäster elektroder på vissa delar av kroppen som ger ifrån sig en svag elektrisk ström (jag själv reglerar styrkan) för att lindra smärta (i mitt fall de kommande värkarna). Jag vet inte om detta kommer lindra något överhuvudtaget men värt ett försök är det iaf. Så detta ska jag testa de närmaste dagarna. Tanken är att jag ska "öva" upp min smärttröskel genom att träna med denna apparat 2 timmar om dagen, 1 timme på morgon och 1 timme på kvällen.

Idag sörjer jag också lite, jag kom på att jag älskar min mage just nu och jag kommer sakna den väldigt mycket efter allt detta. Det är trots allt en helt underbar känsla att känna honom sparka, röra sig och hicka. Igår när vi låg i soffan och tittade på teve låg jag bara och myste och njöt av känna honom röra på sig. Jag blir lite ledsen över att det snart är slut, men självklart lika glad över att en ny lycka börjar. Varje stund har ju sin tjusning men tänk om man ibland bara kunde pausa ett härligt ögonblick, lägga det i en ask och då och då öppna asken och njuta av det ögonblicket igen, å igen å igen... Nu ska jag baka, ska göra Marias gammelmormors sockerkaka som är himmelskt god =)

Sitter som vanligt framför datorn runt 04.00, denna gång har jag vaknat av att jag är hungrig och samtidigt illamående, ush. Det är svårt å veta vad man vill äta då!
Vi har varit i Sthlm hos Moa igår (lördag) och firat hennes 25-årsdag. Jätte trevligt och tack Moa för den goda maten. Så var det också trevligt å träffa Emmy å Tina där. Många sa "ni kan ju inte åka till Sthlm" men ack så fel ni hade för det blev ingen Sthlmsbebis trots allt. Men BB-väskan fick ändå hänga med i bilen för säkerhetskull. Men jag hade verkligen hoppats på att det skulle komma igång igår för dagen började ju så bra. Ja för den intresserade (och kanske lite gravidkunnige) så gick slemproppen igår. Ascoolt tycker jag, då kan det ju inte vara mycket kvar kan det tyckas. Så ingen slempropp kvar och molande mensvärk, särskilt på nätterna + illamående, kan det vara nått tro? Hoppas hoppas hoppas... nä nu ska jag in i köket och försöka lindra detta illamående, jag känner att jag måste börja med nått lätt annars spyr jag. När jag tänker efter så brukar jag bli illamående när jag har mensvärk, det är inget konstigt egentligen men det var bara så länge sen så jag hade glömt bort det. Ett glas vatten och en varm vetekudde blir nog bra!

Jag rensade min mobil nu och hittade två knasiga bilder på mina kollegor.
Här har vi alltså en vanlig dag på jobbet ;-) Jag kommer sakna er!